Till min vän.
Kategori: Allmänt
Lagom till eftermiddagskaffet jag nu värmer mina händer på började jag reflektera över detta. Hur många riktigt nära vänner har jag egentligen? Och hur kommer det sig att vissa består men den stora massan faller bort längs vägen? Ju mer jag flyttar runt, läser nya kurser och flänger och far - desto färre verkar de bli. Kanske beror det just på detta flängande? Vissa går helt enkelt inte att vårda den där nära vänskapen med när man inte ses. Det som gnager mig är att det ju funkar alldeles utmärkt med en del, hur kommer det sig då att det går rakt åt skogen med andra?
Alla har väl någon gång råkat ut för den där supernära kompisen som finns där i vått och torrt, hör av sig i snudd på för ofta och som du därför tror alltid kommer vara din vän--enda tills kompisen skaffar partner. Då existerar du inte längre. Det är som du suddats ut från kartan. Den enda som helt plötsligt spelar någon roll är din nya partner. Jag avskyr, föraktar och hatar det. Människor som gör så. Men så tänker jag...är det därför jag tycker mig ha färre nära vänner nu än under guldåren på t.ex. gymnasiet? Är det för att jag har blivit den där flickvännen som helt enkelt inte bryr mig lika mycket? Nej, jag tror banne i mig inte det. Och är det jag ska det ändras snarast. Inga namn nämnda, inga glömda. En handfull gamla vänner kan jag peka ut som exkluderat mig och säkert majoriteten av sina andra gamla vänner från sin lilla kärleksvärd och jag vill inte vara en av dem. Jag vägrar. Jag tänker inte dö ensam och i förtid när min partner lämnat mig, barnen bor i peru och mina vänner försvann för att jag valde bort dem. Hell no.
Idag gick jag igenom telefonlistan i mobilen i hopp om att kanske ringa en saknad gammal vän. Mina riktigt nära vänner är färre idag. Betydligt färre. Men jag tänker inte vara den där som ringer min exkluderande vän och stör i dennes gullegulleförhållande. Jag tänker inte tjata, truga mig på och störa. Skit i forskningen. Kvalitet duger gott åt mig. Ni vet vilka ni är och er släpper jag inte hur jäkla kära ni än blir. Så det så.
Ps. 2 kilo ner, more to come.
Puss!
