Höller om Möller

En "vän" introducerade Twitter för mig. Kul grej. Folk är idioter (och den sista är inte född än). Nu tänkte du kanske att jag skulle berätta något kul från twitter där någon bevisade folks idioti. Men neh. Det kommer inget exempel. Jag tror inte det behövs - du vet det redan egentligen, hela poängen hittills var bara att berätta det utifall du glömt det. Själv har jag inte bidragit i någon större grad än. Mina 5 följare håller säkert koll på mig ändå - genom andra medier. Tur för er. 

 

Vad händer då? Jo det knatas på häruppe. Våren har gjort sitt intrång även i Umeå. Eller ja. I vanlig ordning gick det direkt från vinter till sommar och hoppade över våren. Och ja. Jag har solat i shorts och linne bredvid en liten snöhög i helgen - det är inget märkvärdigt med det. 

På tal om shorts och linnen var det kanske inte stans roligaste upplevelse att plocka fram förra sommarens klädkollektion. Det som då var ledigt och slappt  har förminskats och dragit ihop sig i tygkanterna under vintern likt blodkärlen vid Raynauds fenomen. Kläderna- Carin 1-0. Men skam den som ger sig. Jag kämpar på. 4 veckor har jag gjort det nu (med varierande fokus och målinriktning). 4 veckor - 3,8 kilo (efter dagens invägning) - 8 cm i midjan. Stabilt och kul. Precis som en diet ska vara. När jag tänker är nog just stabilitet och kuligt det de flesta förknippar med bantning och dieter. 

 

Idag är jag argt bitter. Jag tror det betyder att det är en bra dag. Att den kommer vara produktiv även om en eller två personer kanske kommer få stå ivägen för verbala käftsmällar. Antagligen förtjänas det. Antagligen är åtminstone en av dem en vit, heterosexuell, helt ok, ung man. Ibland är det en skön känsla att vara arg utan att egentligen ha en anledning att vara det. Att känna hur man vill göra allt i 200 km/h och att det rusar inom en.  Hellre det än ledsenhet eller andra negativa känslohittepån. Jag känner mig som en ostoppbar bladning av Betnér och Prussiluskan som bara vill plöja fram och låta andra ta konsekvenserna. Idag behöver jag din kärlek även om jag kanske inte gör någon övermäktigt bra reklam för mig själv så att du just idag känner för att ge mig den. Trotsa det. Ge mig den. Puss i ljumsken. 

---

 

 

 

 

 

 

 

Jag spelar Bridge. Om det har undgått dig hörs vi antagligen alldeles för sällan. Förstod du, sett endast på rubriken, att detta inlägg skulle handla om bridge hörs vi nog rätt ofta och du är antagligen rätt less på att höra om det. Förlåt. Men här får du höra mer. De senaste dagarna har jag spelat extremt mycket bridge (för dig som inte vet är det ett kortspel som går ut på att man sitter stilla och tänker sjukt många timmar i sträck). Eftersom bridge är en sport - det är roligt för att det är sant - är ju vi utövare av denna sport givetvis atleter. Atleter drar stuntals på sig idrottsskador. Och här sitter jag nu. I sängen med värmedyna runt nacken. Idrottsskadad. Skulle jag få oväntat besök hade jag kunnat vrida huvudet och se vem som gästade men endast tack vare att dörren är till vänster om sängen. Annars. No-no. I natt fick jag ta sats för att kunna kräla bort till medicinskåpet (har inte alla ett sånt?) och trycka i mig diverse piller. Precis som att socker göder ett sockersug tänker jag dock att träning borde vara bästa botemedlet mot idrottsskador av denna rang så jag släppar mig snällt iväg till IKSU för en omgång beach. Det blir finfint det. Men visst ser ni det komiska i att behöva träna för att kunna stå ut med den här hårda tävlingssäsongen av bridgespelande? Om inte, börja spela bridge, ni tar det på absolut rätt sätt. Det är precis så seriöst som du tänker och framstår. 

 

Med nackspärren följer en stark längtan efter mamma eller efter någon som är otroligt kär i mig och därför känner sig så illa tvungen att massera mig. Varken eller har jag. Mamma lite närmre logiskt sett än den där blivande. Den där han med stort H. Den där livspartnern.Yuck. På tal om det måste vi ju avhandla det tillsammans. Är det inte konstigt att normen är tvåsamhet och singellivet ett illa ont som bör ses som ett övergående tillstånd? Det får bli nästa inlägg. Nu väntar beachen, men först ett och annat piller. 

Till nästa gång... 

---