Höller om Möller

Ett fullkomligt kaos

Kategori: Allmänt

"Inget fungerar, resten rasar
Olyckskorparna kalasar
Vi tog oss an för mycket och för fort
.
Golvet knakar, taket läcker
Nätt och jämt så att det räcker
Och inga gulddetaljer i vår port
.
Det ska va på vissa vis
Det är fan givetvis
Vårt palats är ett fullkomligt kaos"
.
.
Så börjar Bo kaspers orkesters låt "Ett fullkomligt kaos" och jag kan inte annat än att fullkomligt känna igen mig. På privat, personligt och professionellt plan har jag tagit mig an för mycket. Sen i februari har jag levt i en resväska. Igår tömdes den för två veckors tomhet - sen är det bara att börja om igen. Konsekvensen blir att jag avskyr att packa och i synnerhet att packa upp, att jag och Jonatan inte minns när vi senast hade en kväll för oss själva och en konstant stress som gror sig allt större i min numera ganska lilla mage. Så mycket stress - så lite mage.
.
Hemma i Margots tuttar knakade golvet - det byttes idag. Med "golvet" syftas på samtliga rum med undantag för vardagsrummet. Detta innebar i sin tur att samtliga möbler och golvaccesoarer fick flytta in just i vardagsrummet. 80 kvm möbler blir en del. Själva fick vi inte plats och fick således sova i köket. Det drabbar ingen fattig.
Taket är nymålat, skåpsluckorna bytta och köket omtapetserat. Även under denna period bodde vi under allt annat än normala förhållanden - vårt palats är ett fullkomligt kaos. Det fullkomliga kaoset leder till svårigheter att laga nyttig kost. Allt för många dagar slinter mackor, färdiga kåldolmar och ärtsoppa ner. Även en och annan onyttigare frysvariant har siktats på Sandahöjd. Trots detta sjunker jag snabbare än någonsin i vikt. Höftbenen börjar sticka ut, revbenen ömmar när jag ligger på sidan (är det ett tecken på smalhet eller sköra revben?) och ansiktet har allt smalat av ett uns. Kanske är färdigmat the shit?
.
Ikväll är det spelkväll. De andra trycker cheez-balls. Jag tänker att trots viktras tillföljd av halvfabrikat är det nog lika bra att avstå från dem - ballsen alltså. Så jag försöker titta på nåt annat för att inte läskas. Då tackar jag det fullkomligt kaosiga palatset. Mina ögon fastnar på vackra tapeter, nylagda golv och högklassiga skåpsluckor.
Snart har jag tittat färdigt - då behövs ett nytt projekt. Tvätta fönstren var inte igår. Det blir morgondagens pluggpaus-sysselsättning. En trött men lycklig Carin signar av och återgår till mitt yttre och inre kaos. So long.

Orka jantelag.

Kategori: Allmänt

Igår var jag och spelade squash med en vän. Vi kan kalla henne Victoria. I år firar jag och Victoria 10 år som nära vänner (om jag inte räknar helt åt skogen). När vi lirar squash (vilket faktiskt händer ganska ofta) sprutar svettet åt alla håll, vi är tomatröda i ansiktet, luktar illa och rapar högt. Oftast när vi ses är vi iklädda träningskläder som kanske använts både en eller två gånger sen senaste tvätten, håret sitter ofta åtstramat i en hög (osexig) tofs mitt på huvudet och smink, smycken och annat trams existerar givetvis inte. Innanför de fyra väggarna varken hörs eller syns vi av utomstående. Trots hård träning hinns mycket skvaller, känslor, problem och skitsnack med.
.
Innanför de fyra väggarna säger vi vad vi känner, ser ut som vi har lust med och fullkomligt skiter i allt som kan liknas vid jantelag. Igår diskuterade vi exempelvis hur kroppen förändras i takt med att vi åldras. En annan god vän, vi kan kalla henne Ida, bloggade om att rumpan börjar hänga med en centimeter om året efter det att åldern 25 passerats. Dramaqueen som jag är mindes jag centimeterantalet istället som 3 och var också det jag vidareförde till Victoria. "Fattar du Vick, 3 centimeter om året, det är ju helt sinnes". Eftersom Victoria svingar åt det naturvetenskapliga hållet räknade hon snabbt ut att vi således skulle ha en hängstjärt på cirka 1,5 meter när vi är 75. Efter vilt diskuterande och iscensättande av hur det skulle tänkas se ut konstaterade vi att trots osannolikheten bakom forskningen förstår vi vad som menas. Våra rumpor ser då sannerligen inte ut som när vi var 15!
.
"Men Victoria, bortsett från rumporna, är vi inte bra mycket snyggare nu än för 10 år sen?"
"Jo, det är vi faktiskt. Mycket, mycket snyggare", kontrade Victoria.
"Ja, sjukt snygga är vi. Och bra på squash också".
"Mmm. Tycker inte du färgen på det här linnet passar mig väldigt väldigt bra?", frågade Victoria och pekade på sitt aprikos-rosafärgade linne.
"Jo, det är verkligen, en utöver det vanliga, snygg färg! Den klär dig verkligen!"
"Ja, det känns så. Den här färgen och ljusblått. Verkligen mina färger", fortsatte Victoria.
"Ja verkligen!"
"Carin, det är så härligt att vi kan vara så självgoda med varandra tycker jag. Det känns liksom aldrig fel eller pinsamt".
"Neeh, så känner jag med! Palla alla bittra människor man inte får berätta hur bra man är för. Orka jantelag".
.
Så var det med det. Sen återgick vi (fortfarande) äckliga, svettiga och illaluktande till vår match.
Det kallar jag kick-ass-vänskap på hög nivå.
Olivgrön är också verkligen, verkligen din färg Vick!

30 år av kärlek!

Kategori: Allmänt

Idag firar mina underbara föräldrar 30-årig bröllopsdag. 30 år. En evighet firar de. År 1981 gifte de sig på den östgötska släkten. Mamma vägde typ 8 kilo fast hon var gravid med båda mina syskon. Båda hade alldeles för stora glasögon och riktiga 80-talsfrillor. Jag tror solen sken och det var nog mycket folk där. Om jag inte missminner mig var klädseln frack (eller så ser det bara ut så i mitt huvud och inte alls i verkligheten). Mamma hade rosor och liljekonvalj i brudbuketten (även detta kan vara påhittat av undertecknad). För att vara 80-tal är jag dock helt övertygad om att det var ett väldigt vackert bröllop. Själv var jag inte ens påtänkt.
.
1981 valdes Ronald Reagan till USA:s 40:de president, teckenspråk erkändes som de dövas språk av Sveriges riksdag, Prins Charles gifter sig med Diana, Sverige höjer brevportot till 1:65 SEK, i Sverige får man vid giftermål nu välja vilket av parternas namn man vill och Bob Marley dör i lungcancer. Båda mina syskon föds i december och tio dagar efter bröllopet föds en viss Jonatan på nåt BB nånstans långt norr ut. Vilket år!
.
Att leva med en annan människa i 30 år är beundransvärt. Jag har gjort det i 2,5 och det känner jag mig stolt över. Mamma och pappa är väldigt bra på att ge varandra utrymme och de fyller fortfarande varandras dagar med humor och skratt. De delar lika på hemmasysslor och andra tråkigheter. De delar lika på livets goda. Ett vinnande koncept.
.
Dagen till ära befinner de sig i ett soligt Hawaii. B-e-a-utiful! Grattis älskade mamma och pappa!

Att glädja sig.

Kategori: Allmänt

Jaha. Sverige sämst när det gäller - som vanligt. I Eurovision blir vi slagna av ett land jag undviker att försöka stava till men som visserligen hade en bra låt men ett sömnpiller till framträdande. Hockeyn vill jag inte ens prata om. Igår hade jag två fina tjejer på middag. De har något jag saknar. De är jätteduktiga på att glädja sig över ting. De gladdes över Saades tredje plats och de njuter säkert ikväll över Finlands seger. "Tänk vad kul för finnarna". "Och att ta silver är också bra". Inget fel med det. Jag avvundas er empati och osjälviskhet. Men jag kan det inte.
Min syster sa en gång att ordet empati är inget som kan förknippas med mig. Länge har jag tänkt att hon hade fel - att jag visst är empatisk. Ikväll inser jag att jag fasen varken gläds med finnar, Saade eller någon annan heller för den delen. Jag hatar att inte vinna. Det spelar väl ingen roll vilken plats vi kommer på. Allt utom första plats är ju en förlust, deprimerande och meningslöst. Här finns inget utrymme för glädje och empati - och ja, jag är bitter.
.
Hursom helst. Imorgon är det invägning. Pre-bröllop vägde jag ju 69,1. Förra måndagen vägde jag 69,7 (lärt värt att gå upp). Den här veckan har jag en bra känsla. Jag tror jag är under 69 imorgon. Då har jag alltså typ två kilo kvar. Iallafall om jag ska nöja mig med det uppsatta målet. Eller så går jag på mormors linje. "66,6 är bra, men du går nog inte av på mitten av att väga 60". Hon är för go. Vad tror ni? Ska man nöja sig även om man inte är nöjd eller fortsätta lite till? Och hur blir man nöjd? och vad händer när man är nöjd? Förvirringen är total. Guida mig.
.

Post-bröllops-depression

Kategori: Allmänt

Förra helgen gifte sig min syster med hennes Jacob. En vecka har det tagit att återhämta sig från alla glädjetårar, allt skratt, alla rysningar och flaskan med hårspray. Ja, så här en vecka efteråt trodde jag iallafall jag hade återhämtat mig. But no. Det insåg jag nu när jag lyssnar på låten som lilla vackra Christine (13 bast) sjöng för de 110 gästerna under middagen; Kärleksvisan heter den. Sarah Dawn Finer sjöng den till Victoria och Daniel innan deras bröllop förra året. Både Christine och detta bröllopspar kickade givetvis skiten ur både Sarah och det så kallade kungabröllopet. Men iallfall. Återigen strömmar tårarna ner för min kind, återigen reser sig det lilla hår jag har på armarna, återigen kommer jag på mig själv småle i min ensamhet och återigen krullar sig håret och fylls med en flaska hårspray - eller nej...inte det där med håret. Men allt annat.
.
Jag vet att ni som läser och inte hade möjlighet, lust eller tillåtelse att närvara kanske är lite nyfikna på hur det var. Och jag skulle gärna redogöra i detalj, men orden kommer liksom inte till mig. Det känns omöjligt att beskriva. Hur jag än förklarar kommer det vara underdrifter - så stort var det. Men jag ska dela med mig av en tio-i-topp-lista iaf. Dock kanske utan inbördes ordning. Eller ja. Nästan utan hursomhelst. Hade jag listat allt hela kvällen hade den blivit hundratals punkter. Plats 10 är således väldigt högt på listan.
Värt att kommentera är ju att detta är ur ett lillasyster/tärn-perspektiv med tillhörande sambo och inte en generell uppfattning. Jag kan ju bara prata för mig själv o kanske en handfull till, inte för 110. Ja ni fattar.
.
10. Bandet: Bitch n the boys. Allt från fru Bengtzing till Jump med Van Halen fyllde magasinet långt in på småtimmarna. De hade även en väldigt cool buss.
.
9. Maten: Sill-tallrik till förrätt, kalv med svartrots-torn till huvudrätt och passionsfruktstårta till efterrätt. Det var även en riktig partyhöjare med snaps - vilket kanske inte hör till ovanligheterna. Den har ju ofta den effekten - snapsen alltså.
.
8. Lokalen: Oj vilket häftigt ställe. Skulle vilja ösa över er bilder, men har tyvärr inga än. Tvåvåningars magasinsbyggnad. Lantkänslan var total! Det var även riktigt fräcka toaletter.
.
7. Smink och hår: Dagen började, för nio brudar (mamma, bruden, jag, Akka, Christine, Hanna (brudnäbb), Emma (tärna), Karin (tärna) och me) på hårsalong Ruth Hedén i Linkan. Där inmundigades skumpa och jordgubbar medan vi blev fixade i håret och sminkade av min ljuvliga vän Terran. Jag har aldrig sett någon av oss så snygg innan. Lösfransar, löshår och 63 hårpins kan göra även den fulaste rätt vacker!
.
6. Jacob med handväskan: Minuterna innan kyrkporten öppnades och vi skulle tåga in med brudparet i spetsen insåg brudgumman att han stuckit in brudens handväska under armen. Paniken över var han skulle dumpa den för att slippa gå altargången med en vit pärlhandväska under armen var otroligt roande - åtminstone för oss andra.
.
5. Fly me to the moon: Låten framfördes i slutet av vigselcermonin av best-man Sven. Jag grät, knäppte fingrarna och vickade i takt med rumpan om vart annat. Riktigt häftig känsla. Han var även en bra bordskavaljer!
.
4. Mammas dragspelsspelande: När brudparet anlände till festligheterna och fördrinken intogs lirade mamma dragspel på en stol mitt i det gröna. Modigt, läckert och sambon Jonatans stora favorit-moment.
.
3. Henke som toastmaster: Se och lär. Brorsan vet hur det ska talas, styras och ställas. Med en elegant blandning av humor, freudian slips och ett visst uns allvar tog han folksamlingen med storm. Även detta- ett av J:s favoritminnen av kvällen.
.
2. Lill-Henke och Christines uppträdanden: Kvällens två bästa framträdanden var utan tvekan våra låtsas-syskons sånger. Lill-Henke hade skrivit egen text till "Dagny". Vilket drag, vilken röst, vilken charm. Han var även den första som fick stående ovationer. Sen kom storasyster Christine. Utan att överdriva tror jag att 104 av 108 tjöt när hon sjöng. En knappnål hade kunnat tappas på trägolvet och det hade låtit som ett "kärnvapenkrig". Vackert.
.
1. Mitt tal. Haha. Neej givetvis inte. Plats nummer 1 innehar givetvis Brudparet! De strålade av lycka, de var vackrare än någonsin, de såg nykära ut men framförallt drog de inte hem för att mysa vid 12 utan svängde sina nyrakade ben tills solen gick upp. Det kallar jag ett bra värdpar. Det blir ett svårt dygn att bräcka. Tack för allt och hoppas ni njuter på bröllopsresan!
Foto av Karin Froom Photography

Del-mission completed!

Kategori: Allmänt

Onsdag. 3 dagar kvar till bröllopet. Och jag, mina vänner, är bröllopsklar med råge. Eller ja, inte när det gäller sång, gång, övriga hitte-pån, strumpbyxor, smycken, resa, packning och sådana bagateller. När jag tänker efter är jag egentligen bara bröllopsklar på ett sätt. Vikten. Med 3 dagar tillgodo är jag hemma. Hemma är under 70, om ni inte har hängt med. Imorse vägde jag 69,1, nu på kvällen låg vikten på 69,6. Och eftersom vi mäter på morgonen känner jag att begreppet "med råge" ter sig ytterst passande och behagligt i just detta sammanhang.
.
På lördag kommer det vara 20 grader varmt i Linkan där bröllopet äger rum. Det säger Yr.no, det säger SMHI och det säger jag. Mest säger jag det för att jag insett såhär med 18 timmar kvar till avresa att jag faktiskt bara har min fina klänning att ha på mig. Inget över, inget under, inget som värmer om det nu bara skulle vara typ 14. Nada. Bara klänning. What you see is what you get. Jag plockar fram inbjudan där det går att läsa att varma kläder är bra eftersom vi är i ett ouppvärmt gammalt magasin på festen. I inbjudan står förövrigt även att "allergier eller andra önskemål" ska meddelas. Fyndigt värre. Jag tänker att jag nog önskar lite glutenallergi eller kanske stenfruktsallergi kvällen till ära - i övrigt är jag nöjd, inga andra önskemål - förutom vädret då förstås.
.
Neeh ni vänner. Det var det jag hade att bjuda på. Nu skriker resväskan, tvätten och sängen på mig. Imorgon åker jag. Och på lördag är det sista jag ska göra att banta!

Monday - Funday!

Kategori: Allmänt

Vet ni, bloggläsare? Jag tror att du och jag har helt olika sorters humor. Vi skrattar nog åt helt olika saker. Det gör bloggen om än mer spännande dock. Mitt förra inlägg - ni vet med en bild på Lotta på Bråkmakargatan - ansåg jag själv vara ett av mina topp-tre-inlägg. När jag tryckte på publicera-knappen var jag stolt som ett dagisbarn som ritat nån halvfin blomteckning. Jag trodde att hela världen skulle stå utanför, att telefonen skulle få en utsliten högtalare och att ugglor skulle skjuta in miljontals fan-brev genom inkastet på ytterdörren i sann Potter-anda. But no. Silencio total. Inte ett ljud. Om det berodde på valborg, att ni inte förstod min underkastelse eller att ni bara tyckte det var ren och skär non-sence vet jag inte. Men tyst var det. Så tyst att jag ursäktat mig för bruden och förklarat att jag vet att de gör massa viktiga saker, att jag inte alls tycker att jag ska stå i fokus och att allt var ett överdrivet (tydligen ouppskattat) skämt.
.
Hur som helst. Skam den som ger sig, jag ger mig på det igen. Bloggen alltså. I skrivande tid är det ju måndagmorgon. Som ni vet vid det här laget betyder det invägning. Förra måndagen vägde jag ju 71. Efter magsjukan var jag nere på 69,3. Efter att ha ätit och framförallt druckit upp mig under helgen känns dagens resultat stabilt och som att magsjukan inte längre påverkar. 70,1 väger jag idag. Det är ju tusan att jag inte kunde vägt 0,2 kilo mindre och faktiskt åter vara under det där strecket. Men så kan det va. Då målet dock är att vara under 70 till bröllopet kommer jag även väga mig på torsdag innan jag lämnar Umeå och på lördag om det nu krävs - för under 70 kommer jag vara!
Viktminskningen från november till idag är en minskning på 20%.
.
Nehe. Det var det. Nu bär det av till dagens måsten. Innan eftermiddag måste jag även ha valt skor. Va tror ni? Gaaah...