Orka jantelag.
Kategori: Allmänt
Igår var jag och spelade squash med en vän. Vi kan kalla henne Victoria. I år firar jag och Victoria 10 år som nära vänner (om jag inte räknar helt åt skogen). När vi lirar squash (vilket faktiskt händer ganska ofta) sprutar svettet åt alla håll, vi är tomatröda i ansiktet, luktar illa och rapar högt. Oftast när vi ses är vi iklädda träningskläder som kanske använts både en eller två gånger sen senaste tvätten, håret sitter ofta åtstramat i en hög (osexig) tofs mitt på huvudet och smink, smycken och annat trams existerar givetvis inte. Innanför de fyra väggarna varken hörs eller syns vi av utomstående. Trots hård träning hinns mycket skvaller, känslor, problem och skitsnack med.
.
Innanför de fyra väggarna säger vi vad vi känner, ser ut som vi har lust med och fullkomligt skiter i allt som kan liknas vid jantelag. Igår diskuterade vi exempelvis hur kroppen förändras i takt med att vi åldras. En annan god vän, vi kan kalla henne Ida, bloggade om att rumpan börjar hänga med en centimeter om året efter det att åldern 25 passerats. Dramaqueen som jag är mindes jag centimeterantalet istället som 3 och var också det jag vidareförde till Victoria. "Fattar du Vick, 3 centimeter om året, det är ju helt sinnes". Eftersom Victoria svingar åt det naturvetenskapliga hållet räknade hon snabbt ut att vi således skulle ha en hängstjärt på cirka 1,5 meter när vi är 75. Efter vilt diskuterande och iscensättande av hur det skulle tänkas se ut konstaterade vi att trots osannolikheten bakom forskningen förstår vi vad som menas. Våra rumpor ser då sannerligen inte ut som när vi var 15!
.
"Men Victoria, bortsett från rumporna, är vi inte bra mycket snyggare nu än för 10 år sen?"
"Jo, det är vi faktiskt. Mycket, mycket snyggare", kontrade Victoria.
"Ja, sjukt snygga är vi. Och bra på squash också".
"Mmm. Tycker inte du färgen på det här linnet passar mig väldigt väldigt bra?", frågade Victoria och pekade på sitt aprikos-rosafärgade linne.
"Jo, det är verkligen, en utöver det vanliga, snygg färg! Den klär dig verkligen!"
"Ja, det känns så. Den här färgen och ljusblått. Verkligen mina färger", fortsatte Victoria.
"Ja verkligen!"
"Carin, det är så härligt att vi kan vara så självgoda med varandra tycker jag. Det känns liksom aldrig fel eller pinsamt".
"Neeh, så känner jag med! Palla alla bittra människor man inte får berätta hur bra man är för. Orka jantelag".
.
Så var det med det. Sen återgick vi (fortfarande) äckliga, svettiga och illaluktande till vår match.
Det kallar jag kick-ass-vänskap på hög nivå.
Olivgrön är också verkligen, verkligen din färg Vick!
