Höller om Möller

The story of my life i vad som ses som korta drag för mig och antagligen tidvis långrandiga för er. 

Jag föddes under det glamorösa året 1985 på Linköpings KK (orbs. kvinnoklinik). När jag föddes sa doktorn att någon fotomodell blir jag då aldrig. Han tyckte jag hade för stort huvud och för korta ben för det. En liten anekdot om ett rikspucko s.a.s. 

Hur som. Vi bodde i Vreta Kloster a.k.a Berg a.k.a. vid Göta kanal utanför Linköping. Vi flyttade till USA. Vi flyttade tillbaka till Vreta. Vi flyttade till Ljungsbro (där Cloettafabriken ligger f.y.i). Sen Göteborg. Sen utbytesår i Australien. Sen Malmö. Sen Lund. Sen tillbaka till Australien. Nu Umeå. Snart Göteborg. Det ger en snittboendetid på 2,7 år på varje ställe - mattesnille som jag är räknade jag bara samman alla olika ställen jag bott på. Mindes min ålder och delade med antalet ställen (om ni inte förstod hur jag kunde lista ut snittiden så snabbt alltså). 

 

I alla fall. Dessa flyttar har fört oändligt massa gott med sig. Jag har fått se massa häftiga ställen, träffa folk jag aldrig skulle stött på, lärt mig hur man skaffar nya vänner snabbt som tusan, är rätt vass på att flyttpacka - ja ni förstår själva. Men det för också vissa negativa saker med sig. Och i synnerhet tänker jag på stundande högtid. Jul tänker ni. Din lille knäppis där. Den firar du ju med familjen var du än bor. Ja. Men det är inte jul jag tänker på utan nyår. De som växt upp på samma ställe (i synnerhet de från lite mindre ställen) har liksom sina home-coming parties på nyår. Alla är hemma för att fira jul med familjen och således firar samma gäng nyår tillsammans år ut och år in. Det är då de gamla vännerna ses. För mig blir alla ovannämnda orter rätt onaturligt att vistas på över nyår. Vreta har jag ju liksom knappt sett sen jag var 6. Typiskt onödigt att åka dit. Omaha, Nebraska. Nja. Jag var 1 när jag bodde där. Kommer inte att tänka på någon självklar polare att fira med där. Ljungsbro går bort. Sen blir det mer tricky. De senaste åren har jag firat i Umeå. Naturligt i ett samboförhållande. Men detta nyår är jag inte sambo. Jag är så in i gatan fetingsingel. Då blir inget naturligt. Göteborg toppar ju givetvis listan över ställen att vara på och en god vän (vi kan kalla henne Victoria) är "bokad" som häng-i-gängpartner - det blir grymt. Men sen är liksom alla ens kompisar utspridda världen över. Det finns liksom inget gäng för häng. Mycket märkligt. Summan av världens längsta kardemumma: Flyttens baksida. Och snart gör jag det igen. Fast då hem. Gött mos.