Här lever lyckan, lever livet, det är vår för hjärter dam.
Kategori: Allmänt
När jag var 15 var jag på min första Lars Winnerbäckskonsert på Bommens salonger i Göteborg. Han var vår husgud och min storasyster som var 18 (sjukt gammalt ändå eller hur) hade ringt och snackat med vakterna innan. Eftersom Winnerbäck på den tiden inte drog särskilt mycket folk var det hellugnt så länge min syrra gick i god för att jag inte skulle supa mig full. Året var 2000 och Winnerbäck hade ganska nyligen släppt albumet Kom. Jag minns hur vuxen och tuff jag kände mig som fick gå på Bommens och se honom. The one. Jag minns hur magen pirrade, hur jag inte kunde äta lunch och hur jag valde i timmar för att hitta rätt outfit. Vi kanske var 40 personer på Bommens den kvällen och minns jag inte helt fel kramade han så gott som alla efteråt tacksam för att vi ropat in honom på säkert 8 (randomst, i think not) extranummer. Han och jag var nog mest i exstas av samtliga.
Sen dess har jag sett honom säkert 25 gånger. En gång har han varit bättre än på Bommens. En gång, på en sittande inomhuskonsert i hemstaden Linkan. De övriga 23 gångerna har varit utomhus eller med stående publik som är tänkta hoppa upp och ner till de dystra balladerna. Det funkar liksom inte. Men skam den som ger sig. Imorgon kommer han till Ume och vi ska dit - inomhus (vilket är ju en jäkla tur eftersom vi typ har vinter här). Förväntingarna så här 11 år efter den första konserten är inte så höga. Det pirrar inte i magen, jag har inte repat in varenda ord av hans låttexter och jag kommer (förmodligen) inte välja och vraka för att hitta favorittrosorna dagen till ära. Det känns som en angenäm lördagsunderhållning - varken mer eller mindre.
Och vad har detta med nåt att göra tänker ni? Jo. Jag har blivit vuxen. Fan. Saker är inte lika spännande nu för tiden. Jag räknar inte dagarna till julafton, jag längtar inte efter att få ny ryggsäck innan skolstarten, jag får inte magont så fort vi ska resa bort. Inte ens Winnerbäck är överdrivet spännande längre. Jag är vuxen. Touché.
