Att behärska sina tävlingsinstinkter.
Kategori: Allmänt
Jag är en tävlingsmänniska. De flesta personer i min omgivning skulle skriva under på det - tror jag. Jag gör allt till en tävling. Det blir så mycket roligare så. Många människor gillar att tävla mot sig själva. Det hatar jag för då vinner jag alltid men även det fasansfulla - jag förlorar alltid. Vad är poängen med det?
Jag tror alltid att jag har chansen att vinna. Det har jag alltid trott. Varför annars tävla? Jag minns att jag som fyra-år-yngre-lillasyster var helt övertygad om att jag kunde slå min storebror i fotbollsstraffar redan som typ 5-åring. Han vann varje veckas veckopeng av mig på detta sätt. Jag vet att jag trodde att jag var oövervinnerlig på det klassiska frågespelet TP redan som barn. Jag är övertygad om att bara jag springer mycket kan jag slå typ alla i squash, typ världsmästare - allt. Bring them on.
Hela veckan hade jag sett fram emot min och J:s lördagssquashmatch. Jag kände mig sjukt taggad och lätt i benen. Vi spelade en halv timme. Jag blev sådär lagom varm. Men spelet var igång. Vi tävlade. Nice. Efter att ha haft ledningen i avgörande set med typ 8-4 och sedan sett J vända det till 10-8 ganska enkelt blev det dock för mycket för tävlingsmänniskan Carin. Bägaren rann över och den dåliga förloraren i mig kom fram. Jag skrek alla fula ord jag kunde komma på och dunkade racketetet (heter det så?) i vägen. Det sprack. Jag slog sönder mitt racket. Så j***a onödigt. Vilket skämt. Vetandes om att vi snart skulle vara 1000 kronor fattigare packade vi ihop våra saker i tystnad och lämnade hallen. Flopp. Träningen bara skriker flopp. Och jag är fortfarande förbannad. Mest på mig själv. Lite på Jonatan som vände matchen sådär utan förvarning. Men mest på mig själv.
Att lördagens träning var en flopp får mig att tro att hela veckan kommer vara en flopp - ur ett viktperspektiv alltså. På måndag är det invägning. Tänk om jag inte har gått ner något? Failure!
Idag blir det simning. Där kan jag inte förstöra något - om inte Sigge simmar ifrån mig förstås! Vi får väl se.
Skyller nog egentligen tävlingsmänniskan i mig på mina äldre syskon. Dock en ganska fin bild på oss. Jag tror jag vinner. Eller? ;)
