Fy fan vad ni är bra!
Kategori: Allmänt
Jag är rörd. Genuint rörd. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att en blogg skulle kunna motivera, pusha och glädja mig så mycket som den gör. Och allt är som ni förstår tack vare er som läser, kommenterar, skickar sms och ringer. Det är helt otroligt. Jag får sån positiv energi av att veta att ni läser, upprörs, gläds, blir frustrerade eller bara slentriankollar. Skit samma vad ni gör och känner. Just nu är det ni som motiverar mig att fortsätta. Jag har alltid vetat att när jag väl går in för något gör jag det till 100 % - på både gott och ont. Men när jag satt där för 6 veckor sen och bestämde mig för att börja banta var min första tanke hur jag skulle gå till väga utan att behöva skylta om att jag har ett problem, att jag är tjock och att min hälsa skriker på hjälp. Hur döljer man det för omgivningen? Som ni säkert förstår gick det inte, så här sitter jag nu och bloggar. Att berätta för alla i min närhet, min familj, vänner, kursare, butiksbiträden i affärer, universitets caféanställda som försöker lura på mig chokladbollar av gammal vana, unga som gamla - ja alla jag möter - är det bästa beslutet jag har tagit. Hade jag flugit till månen och fått berätta något om mig själv för hela världens befolkning hade jag nog sagt att jag vill bli tight, snygg som fan och leva ett hälsosamt liv så länge jag finns till.
Igår efter ett extremt tårfyllt telefonsamtal till min kära mor bad hon en av sina kollegor - dietisten Jan - att slå mig en pling. Jan var allt en hivens man. Han har jobbat med människor som vill gå ner i vikt läääänge. Jan sa till mig att jag presterar bättre än de flesta andra som försöker gå ner i vikt, men att man kommer till "platåer" där det står still. Kroppen måste få vänja sig, den måste liksom hinna med. På dessa platåer är det extra viktigt att fortsätta fokusera stenhårt - and so I will. Jag tänker tusan inte unna mig på jul (det sa han för övrigt också - det är vid sådana tillfällen det är extra viktigt att fortsätta äta lite och nyttigt). På tredjedag jul är nästa invägning. Vid det laget ska jag ha hunnit spöa min storebror i squash minst två gånger, ha suttit och garvat när alla andra frossar i marsipan, lussebullar och alla andra tänkbara onyttigheter, ha käkat riktigt mycket rödkål och tappat iallafall lite i vikt. På tal om rödkål för den delen. Kollade upp just rödkål (som är lite av en julbordsfavorit) på Felixs hemsida. Och dra på trissor. Endast 60 kcal per hundra gram innehåller denna gudagåva. Så skit i allt sockrigt. Ge mig rödkål och kanske en snaps eller två så är jag nöjd!
Underbara läsare. Ni rör mig till tårar. Så jag ber er verkligen, om ni ens överväger att kommentera, oavsett vad det rör, så gör det. Just do it. Klaga på mig, önska saker av mig, fortsätt pusha och var just så inspirerande som ni är!
Nu kryper jag till sängs. Men först en liten rättelse från gårdagens blogginlägg. Jag skrev 6 cm i midjan. Det var fel. Det är 9. Inte lätt det där med siffror. Men 9 cm - varsågod. De är tillägnade er (på något sjukt äckligt men ändå lite småhett sätt).
God jul och kramar från mig med alla mina kilon till er med i vissa fall lite färre kilon, vissa fall lite fler. Skitsamma. God jul.
