Idag åkte jag till Statoil för att fylla på bromsvätska. Den huvudsakla anledningen, om det nu krävs att förklara, är självklart att bromsarna ska fungera men personliga anledningen var nog främst att lampan skulle sluta blinka (då den fruktansvärt irriterande blinkar i otakt med blinkersen) och att visa mig lite duktig inför Jonatan!
Med instruktionsboken i högsta hugg klampade jag in på macken. Där inne möttes jag av tre butiksbiträden. Två unga tjejer och en lite äldre man (han var säkert minst 32). Genusmedveten som jag är frågade jag alla tre samtidigt om någon av dem var kunniga på bilar. Någonstans inom mig förutsatte jag dock ändå att det var killen som skulle haffa på min fråga och sedemera även hjälpa mig. Och ja, han haffade först på frågan men inte alls med det förväntade svaret.
- Då ska du nog snacka med Victoria. Hon kan mest.

Victoria såg ut som vilken liten stureplanspingla som helst och var nog säkert född först väldigt sent på det glada 80-talet. Hon hjälpte mig iallafall att välja ut rätt vätska och förklarade att det bara var att hälla i. Vi skämtade lite om hur mycket IQ det egentligen kan krävas för att lyckas och enades om att såvida jag hade IQ nog att öppna motorhuven skulle det nog gå bra. Det hade jag. Sen tog det stopp. Jag kan absolut ingenting om bilar och ännu mindre om var bromsvätskan ska fyllas på. Mot mig kom en man i sina bästa dagar i en sån där knallorange arbetsuniform. Perfa tänkte jag och frågade honom var bromsvätskan ska fyllas i. Han verkade stressad till tusen men stannade ändå upp och pekade på var jag skulle hälla i den med en djup suck nära till hands. Sweet. När jag efter mycket om och men lyckats öppna den barnsäkra flaskan och även locket som mannen pekat på kom Victoria utspringande.
- Neej! Vänta ropade hon. Där ska du inte hälla den!

Denna underbara tjej hade alltså noterat inifrån affären att jag höll på att göra fel och kom utspringande i de härliga -20. Hon fyllde på åt mig, smällde igen motorhuven och log mot mig
- Sådär, nu ska nog lampan ha slutat blinka i otakt med blinkersen, sa hon glatt.

I samma stund kom den oranga mannen ut ur butiken.

- Du hade fel min kära vän, sa jag till honom, tur att det finns kvinnor som Victoria här i världen. (Ja, jag vet. Jag kunde inte låta bli)

Han drog någon snabb bortförklaring om hur bråttom han hade haft in för att köpa 2 grillade med extra allt på innan han skyndade vidare. Jag skrattade inombords och tänkte att det faktiskt inte var så länge sen jag själv hade struntat i mycket annat för att få tag i just den där korven  jag var helt inställd på. Summan av kardemumman är dock att Victoria på Statoil är min nya idol - cool tjej! Och jag ska från och med nu bara fråga brudar om hjälp med bilen!

Ja ni, ljuvliga bloggläsare. Det var kvällens godnattsaga. Visst är den häpnadsväckande rolig, spännande och underbar? (Med skriften framför mig vet jag inte varför jag ville berätta allt ovanstående, men men, nu får det stå kvar)
Nu blir det sömn för hela slanten!
Guten nacht.