Höller om Möller

I helgen åkte jag ner till det gamla glada Göteborg för att överraska storasyster Sara på hennes födelsedag! Hennes min (och kanske framför allt förstenade kroppsuttryck) var obetalbar när jag bara dök upp på cafét där hon stämt träff med vår gamla nanny Akka. Riktigt roligt!

Helgen innehöll en hel del kära återseenden, mysiga middagar och en rejäl julfest hemma hos Sara och blivande mannen Jacob i lördags. Helgen innehöll inte något träningspass (om man inte räknar att de bor på tredje våningen utan hiss och x antal timmar shopping på stan). Julfesten som de så fint hade ordnat innehöll en rätt stor halt vinintag för min del. Summan av mycket, men ack så goda, vinkalorier och ingen träning får jag se imorgon. Eftersom jag inte var hemma imorse tänker jag väga mig imorgonbitti. Jag räknar inte med att ha gått ner något tyvärr, och håller alla tummar jag har för att jag i alla fall inte ska ha gått upp i vikt. Imorgon får ni reda på domen - ledsen eller glad Carin? Det positiva är att jag känner mig riktigt syndig och ska därför jobba stenhårt framöver. Bantningsmotivationen förra veckan var inte direkt på topp och i Göteborg var det omöjligt att hålla mig till mina 1400 - motiverad eller ej.

Hursomhelst, det var ju inte därför jag skriver.

På festen i lördags dök två forna glada gymnasievänner till Sara upp - Johan A och Emma B kan vi kalla dem för.

Johan A och Emma B är två riktiga sprallenissar. De har känt (till) mig allt sedan jag lite pretentiöst sjöng "Tro" av Marie Fredriksson på mina syskons studentfest för nästan 10 år sedan (notera att jag alltså sjöng den när jag var 14 - sjukt lillgammalt). I alla fall. Några glas vin in på lördagskvällen uppkom en gemytlig konversation som i stort sett gick ut på att Johan A och Emma B halvt erkände att de dagligen läser min blogg och att de kan bloggadressen utantill, men att de inte riktigt vågar kommentera i kommentatorsfältet här nedanför. Han vi kallar Johan A tyckte det var svårt att veta hur öppen jag är med det och han vill ju inte riktigt lägga sig i (svensk som han är). Hon vi kallar Emma B höll med. Och om jag nu var/är öppen med att jag bantar, vilket ju är relativt givet eftersom jag faktiskt sitter här och skriver om det på just en blogg, vad ska de då kommentera?? "You go girl"? "Heja heja, bli smal"? Eller ett kort och gott "bra"? Smått chockad av att de inte trodde att deras ord skulle betyda något för mig svarade jag att hellre vad fasen som helst än ingenting alls. Hellre ökänd än okänd liksom. Så ni som sitter och grubblar över om ni ska kommentera eller inte. Just do it.

Den mycket angenäma, nattliga konversationen med dessa två mycket underbara människor mynnade i alla fall ut i att de bad mig skriva ett inlägg om dem - om Johan A och Emma B alltså. Varför vet jag inte riktigt - men här har ni det nu! Om ni tror att detta medbringar något slags kändisskap för er två måste jag dock göra er besvikna. Men jag slänger in en bild på er försäkerhets skull! Den 7e maj fortsätter vi på vinet och gäng-hänget, eller vad säger ni?

Håll tillgodo kära bloggläsare, imorgon får ni veckans vikt och även några väldigt inspirerande bilder på när Sara och Jacob gör hemma-träning. Det vill ni inte missa. Men först. Lite nice bilder på de vi kallar Johan A och Emma!