Imorse var det invägning! Vågen lever igen. Veckans viktminskning på -0,8 kilo är inte riktigt i samma klass som tidigare veckor. Men med tanke på att tänderna satt stopp för all träning under veckan med undantag för ett squashpass igår är jag ändå sjukt nöjd. -4,8 kilo på tre veckor känns riktigt sweet. Vi har delat upp vår viktminskning i delmål. Till första delmålet har jag 1,8 kilo kvar vilket jag bör lyckas nå innan jul - då är jag nöjd!

Veckans viktminskning visar hur mycket kosten påverkar. Att lyckas gå ner genom att bara äta fler men mindre portioner känns stundtals nästan löjligt enkelt. Varför har jag inte gjort det tidigare?
Nya cravingen hemma är Milda mat - extra fyllig, extra lätt. Sås är nämligen det vi saknat absolut mest båda två. I denna gudagåva är det, om man nu skulle få för sig att äta hela förpackningen på 2,5 deciliter, knappt 150 kcal. För att få lite perspektiv på det jämförde vi det med vispgrädde som ofta var huvudingridiensen i forna såstillagning. I samma mängd vispgrädde är det drygt 900 kcal. Rätt fet skillnad!

Antar att all min sifferuppräkning ovan inte är så upphetsande för er som den är för mig och jag bör därför ta mitt pick och pack och fortsätta okynnestitta på Biggest loser. I hushållet ser vi på detta program med olika ögon.
I mina skriker det motivation om det medan J tycker att de borde ta sig i kragen och sluta tjuta i varenda avsnitt.
Mig stör de inte att de tjuter. Så länge min procentuella veckoviktnedgång ligger i stil med deras får de tjuta hur mycket de vill! I Margots tuttar tjuts det dock inte. Vi hoppade båda jämfota till vågens förvånade blick innan klockan slagit 7 imorse. Det hade inte hänt för tre veckor sedan. För tre veckor sedan hade jag heller inte sett vågen som en familjemedlem. Vad ska vi döpa den till? Vitsigast förslag vinner!