Idag ringde min kära vän, vi kan kalla henne "fröken poesi". Efter lite okynnessnack om precis allt och ingenting frågade "fröken poesi" mig om jag egentligen har någon vidare koll vad vi gör på den nya kursen som började för en vecka sedan. Efter en millesekunds eftertänksamhet insåg jag att jag faktiskt överhuvudtaget inte hade någon aning. Jag vet vad den heter. Kursen alltså. Det vet jag. Men vad vi förväntas göra, vad den handlar om och framförallt varför vi ska göra vad vi nu ska göra har jag absolut ingen aning om. Inte hon heller. "Fröken poesi" är nog lite som jag. När det känns för "lätt" eller onödigt slår vi bak ut och sysslar oss åt helt andra saker istället. I mitt fall är det bantning. Jag bantar  - på heltid. Det känns awesome. Jag kan sitta hemma en hel dag och bara klicka fram och tillbaka i min viktdagbok och förundras över att jag faktiskt bantar. Jag har nog inte riktigt förstått det ännu. Det är som att jag kollar på en sjukt bra rulle om en tjockistjej som från ingenstans har blivit supermotiverad att göra något hon egentligen avskyr - men faktiskt, mot sin egen och alla andras förundran, tycker det är ganska kul. Det bästa med filmen är att den är cirka 26 veckor lång och pågår 24/7 (förövrigt är det även det sämsta med filmen!).

Imorgon ska jag utöka min sysselsättning från att inte enbart koncentrera mig på att äta rätt och träna till att faktiskt släpa mig iväg till universitetet. Imorgon ska jag berätta för "fröken poesi" att jag visst vet precis vad vi sysslar med på kursen.

Fasen vad kul det är att blogga igen! Jag höjer min kaffekopp och skålar för hur sweet det är att få skriva av sig lite!
Hörs snart!