Jag ringer någon som bryr sig...
Kategori: Allmänt
Hemkommen från kollot är sannolikheten att jag bloggar 100 gånger större än när jag var på kollot. Mycket på grund av att den vackra kollogården har en obefintlig internetuppkoppling samt att det pågår fullt ös medvetslös från gryning till natt. Nu är jag hemma igen. I hela 5 dagar denna gång innan det är dags för helg igen. Helg betyder tydligen alltid att jag är på resande fot. Jag har gett upp att packa upp resväskan. Den töms på smutskläder, thats it. Tandborste, lakan, handduk och rena kläder är numera alltid nedpackade.
Till och med katten Bella verkar ha lessnat på mitt resande...
Kollot var för övrigt riktigt lyckat. Och trots påsk och fet barnmat lyckades jag tappa ytterliga 0.6 kilo. Jag erkänner mig dock misslyckad, besegrad, naken och exposed. Om knappt två veckor ringer klockorna för Sara och Jacob. Jag kommer inte väga 20 kilo mindre då. Kanske 17,5 men inte mer. Det känns trots mitt epic fail rätt ok. Jag kommer garanterat inte vara tjockast på bröllopet och kanske är det någon som faktiskt blir lite chockad över mitt ras. Typ någon som inte sett mig på länge. Kanske mormor. Kanske brorsan. Kanske någon av Saras avlägsna vänner som fortfarande minns mig som go, glad och rätt så rund. Den som lever får se!
.
Hela min familj utstrålar aldrig tidigare skådade bridezillas. Bröllop är det ända det pratas om. Visserligen älskar jag det och håller på att spricka av längtan, förväntningar och glädje. Men med hetsen kommer också nervositeten. I denna tidpunkt skulle jag kunna sträcka mig så långt att jag är nervösare än bruden själv.
.
- Sara! Glöm inte att sandpappra skorna innan kyrkan så du inte ramlar! hörde jag mig själv uppmana bruden igår
- Äh, jag kommer inte ramla. Det är matta på golvet...
- Ok, men silikoninlägg i skorna har du väl ändå...? Så du inte får ont tänker jag...
- Äh, min klännng är så lång. Det är ingen som kommer märka om jag sätter på mig slitna sneakers under när det väl ter sig så...
- Ok, men vet du någon som kommer stå längst bak i kyrkan som jag kan fokusera blicken på när jag står där framme?
- Äh, kolla bara på oss.
- Eeeh ok, men vad händer om någon får ris i ögat, kommer av sig i sitt tal eller typ fastnar i en toalett?
.
Just nu är det mitt skoval som gnager mig. Egentligen är det väldigt mycket annat som är värre men jag tänker att om jag projicerar hela min skräckblandade förtjusning över bröllopet på skorna kanske denna försvinner när jag väl valt skor. 2 par har jag köpt. 2 par som ser nästan likadana ut. 2 par som jag absolut inte kan välja emellan. Jag ringde mamma. Hon var stressad över annat. Frustrationen över att hon inte just där och då kunde välja åt mig över telefon fick mig att halvskrika "Jag ringer någon som bryr sig...". Och där är jag nu. Efter någon sekunds betänktetid och förnufttåterfångst inser jag att antagligen inte en jäkel bryr sig om att få skorna förklarade över telefon för att sedan hjälpa mig att välja. Och känner du att du kan motbevisa mig är du hjärtligt välkommen att ringa!
.
Whatcha sayin?
