Emetofoben i mig.
Kategori: Allmänt
Imorse vaknade jag med dunkande huvudvärk. Jag släpade mig ändå upp och började göra gröt. Jag hann till första tuggan innan dagens första vistelse till toaletten infann sig. Och inte som vanligt, med ändan ner alltså. Nej då, idag var det omvänt och upp och ned med huvudet nedstucket i toan. Innan den enda tuggan gröten, jag hunnit få i mig, hann göra entré ner i avloppet hann tusen tankar gå genom huvudet. Vad nu då? Vad försigår egentligen? Hur många gånger kommer jag behöva spy? Vad har jag ätit på senaste? Kommer jag överleva? Varför spyr jag? Vinterkräksjukan? Migrän? Matförgiftning? Graviditet? Bullemi? Klorförgiftning från gårdagens simning? Kräks.
Som jag nämnt tidigare får jag panik. Tårarna sprutar värre än allt annat och jag får hjärtklappning. Efteråt är det okej och jag lovar mig själv att jag aldrig mer ska utsätta mig för det. Jag måste hålla igen bättre. Emetofobi heter det tydligen. Fobi för att kräkas. Jag har inga andra riktiga fobier så det känns ändå lite bra att kunna titulera sig som emetofob. Det är synd om människorna.
Med den lite udda starten på veckan har vi beslutat att vänta med invägningen till imorgon eller när jag är frisk. Jag lär ju inte gå upp i vikt av att kräkas och äta skorpor så det känns ok!
.
Igår var vi ute i snön och grillade. Jonatan lärde mig göra pinnbröd (något norrländskt hittepå) och så grillade vi lättkorv. Mysigt värre. Nästa gång vi ger oss iväg ska vi dock inte glömma att ta med; sittunderlag, egen ved, papper, skräppåse, kniv, varmare kläder och solsken. Alla är vi nybörjare ibörjan. Ger mig tusan på att jag säkert kommer bli lite friluftigare i framtiden. Jag behöver bara träna lite.
.
Nu blir det nog en 37-kalorisskorpa till. De är nice och ger mig flashbacks till barndomen. Mysigt.
