Höller om Möller

I tisdags spelade jag och Jonatan squash. Det var första träningen i år. Jag har ju som bekant en sjukt envis förkylning som aldrig vill släppa och det kryper verkligen i kroppen efter att träna. Men vid squashen i tisdags kände jag mig riktigt tung. Halsen började värka efter 10 minuters uppvärmning och varje steg kändes som att jag sprungit ett maraton precis innan (inte för att jag vet hur det känns egentligen och förmodligen aldrig kommer veta det heller...i hope). Så nu bordlägger jag träningen lite till för att hinna återhämta mig ordentligt. Herr Jan (ni vet mammas jobbarkompis som inte är dietest egentligen utan något helt annat, men fortfarande av relevans) sa ju trots allt att jag inte ska förvänta mig att gå ner i vikt av träning utan att kosten utan tvekan är det primära och som får mig att tappa.

I brist på egen träning sitter jag därför nu soffad (synonym till bänkad fast i en soffa?) för att se Sveriges handbollslag spöa skiten ur Chile.  Popcorn och läsk hör sportevent till, men här ekar soffbordet tomt. Kanske ska jag unna mig en nespresso - decaffeinated. Insomnian lyser med sin frånvaro sen jag slutade med kaffe på kvällarna - sweet. På tal om sweet gjorde jag min sista praktikdag idag. Efteråt frågade jag läraren som handleder mig om jag hade några tics för mig som jag borde jobba bort. Två tics har jag, som visserligen kanske inte stör överdrivet men som jag ändå kan tänka på. Det ena är att jag säger just sweet väldigt ofta. Töntigt - ja vet. Det andra ticset (?) är desto trevligare. Han påpekade att jag då och då snurrar på min ring. Det som är fint med det är att jag precis vet varför jag gör det....den har blivit för stor!!

Over and out.

Ps. Chile leder med 4-2...vad händer?

---