Sy(nd).
Kategori: Allmänt
"In the ghetto" spelas på högsta volym, ironiskt nog, medan jag klickar runt på olika hemsidor för att hitta något snyggt mönster till min tärn-klänning. Det är verkligen svårt att veta vad jag vill ha. Inte nog med att hitta en snygg design, det måste ju passa rent kroppsmässigt också. Det är som är snyggt på Carin - 77,6 kg kanske inte alls är lika snyggt på Carin- 66kg. Förmodligen inte liksom. Människor i min omgivning slänger sig helt plötsligt utan några konstigheter med sytermer jag inte kan. "Vad ska du ha för tyg Carin? Chiffon? Georgette? Siden? Plysch? Fleece?" Sen när kan alla så mycket om tyger? För mig är det grekiska och det konstanta svaret blir "ett blått tyg - för det vill Sara och därmed jag". Idag googlade jag i alla fall på olika sömmerskor i länet (utbudet i Umeå är inte gigantiskt - här jobbar man bäst läns-vis). På måfå ringde jag Birgitta. Efter 10 minuters telefonsamtal skulle jag hävda att vi är Gittan och Kakan med varandra. Vilken fantastisk kvinna. Hon lugnade mitt oroliga jag med att hon jobbat i branschen i 43 år och sytt kläder åt typ Maud Olofsson och andra stora celebriteter. . Då kan det ju inte vara annat än bra eller? Vem vill inte se ut som Maud på sin systers bröllop? Hur som verkar hon veta vad hon snackade om. Att hon inte kommer kunna sy färdigt den på ett bra tag - eftersom jag måste hinna tappa minst 10 kilo till - verkade inte bekymra henne. Att hon dessutom påstod sig kunna sy till precis alla storlekar (typ dvärgkläder och specialkläder som krävs för funktionshindrade) gjorde mig även det trygg. Att vara tjockis är tusan i mig en grad av funktionshinder. Så jag är i goda händer. På torsdag ska jag dit. Målet med klänningen och min viktnedgång är att bilden av mig hamnar på Gittans hemsida. Vore inte det coolt? Där ligger ju bara bilder på riktiga snyggingar - och så Maud förstås.
