En glädjens kväll i sorgens tecken...
Kategori: Allmänt
.
I övrigt innebär fester ett ständigt omplanerande rent diet-mässigt. Jag känner mig som en liten bebis som det liksom måste planeras för så fort hon (läs: jag) lämnar hemmets fyra väggar. Hur ska det ätas till frukost? Hur är den optimala lunchen? Bjuds det på mat där som hon (läs: jag) kan äta till middag eller ska vi proppa i henne (läs:...ja ni fattar) lite innan i förebyggande syfte? Bör hon kanske smuggla med någon frukt eller knäckemacka? Hur gör vi med drycken?.
Hur som helst sitter jag här och smygäter på lite soppa. Martin är en riktig gourmet och jag tvivlar inte en sekund på hans matlagningskonster, men rutinerna kan inte brytas. Det är liksom inte värt det. Jo kanske för studen, men inte på måndagmorgon när jag står där på vågen och bölar som en liten bebis som inte bytt blöja på hundra år. Soppa, vitt torrt vin utblandat med sprite ZERO och kanske lite mumsbitar av Martins mästerverk. Så får det bli.
.
Nedan bjuder jag på en fantastisk bild på mig och Martin. Att detta är den enda bilden på oss två gör det bara ännu roligare. Den säger rätt mycket om vår vänskap. Ska det va, så ska det va!
Heja Ljusdal och besök oss snart Martin. Vi ses om en timme! Tja!
