Invägning vs. tenta.
Kategori: Allmänt
Imorgon är det invägning sen 4 timmars tenta på dagordningen. I den ordningen kommer det ske kronologiskt, prioritetsmässigt och prestationsmässigt. När jag började min diet påstod jag att bantning är en heltidssysselsättning och med andra ord bäst lämpat för exempelvis studenter vid lärarutbildningen. Så här 4 månader senare har bantningen gått och blivit vardag och ryggradsbaserat. Ju mer tiden går desto mindre reflekterar jag över godheterna jag avstår från och kalorimängden jag får i mig. Idag vet jag hur mycket jag kan äta eller kanske snarare inte äta för att gå ner mina kilon. Det har blivit slentrian. Trots detta är måndagmorgnarnas invägning fortfarande veckans viktigaste ögonblick - oavsett vad resterande sex dagar har att erbjuda.
.
Imorgon efterföljs detta avgörande tillfälle med en tentamen. En tentamen som handlar om inkludering och segregation, betyg och bedömning - tror jag. När jag sitter här vid köksbordet och försöker proppa in begrepp och teorier i min alldeles för överfulla hjärna så här i sista sekund kommer jag på mig själv koppla dessa begrepp till min diet. Häng med för här går det undan! Precis som inkluderings - och segregeringsteorier i skolan handlar bantning om att hitta en balans. Det gäller att inkludera rätt mängd mat och segregera i den grad det är nödvändigt (läs: livets bästa). För mig, precis som i skolan, fungerar inte medelvärdespedagogik. Jag kan inte banta på det sätt som sägs passa den stora massan. Jag måste hitta mitt eget sätt. Bantningen måste anpassas efter mig. Jag ska inte anpassa mig efter bantningsvärlden. Precis som att den "avvikande" eleven i skolan har de "normala" eleverna som grindvakter rörande om de, genom anpassning till det "normala", ska accepteras eller stötas ut, är ni mina grindvakter. Lyckas jag är jag inne, misslyckas jag är jag det jag inte kan - den misslyckande bantaren som exploaterat sig själv, via internätet, som den som minsann kan. Har anpassningen till den smala världen (läs: det "normala) lyckats eller bär jag fortfarande runt på det funktionshinder en övervikt innebär? Mitt eventuella hinder, som ett misslyckande kan koppla mig till, kommer då tillskriva mig en rad andra egenskaper utöver utebliven viktnedgång - jag kanske är lat, odisciplinerad och alldeles, alldeles urdålig. Det är inte bantningen det är fel på - utan bantaren.
Precis som i skolan bedöms och betygssätts inte processen utan målet. Jag är min egen värsta bedömare. Den 7e maj kommer varken jag eller någon annan göra high-five över att bantningsprocessen i alla fall kan ha varit relativt lyckad om jag inte faktiskt tappat ordentligt i vikt och alltså uppfyllt de mål jag satt upp. Den 7:e maj kommer jag få MVG- i bantning. Processen är givetvis ett solklart MVG. 7:e maj - 7 veckor och 6,4 kilo. Så länge bantar jag och skrivier tentor - i den ordningen kronolgiskt, prioritetsmässigt och givetvis även prestationsmässigt!
.
Detta blogginlägg må vara lika oklar, rörig och förvirrande som min hjärna känner sig. Jag ber ödmjukast om ursäkt och tillförlitar mig till ert överseende. Jag tar en paus och laddar för söndags-tv. Solsidan, Time-out och Big-brother. Nice!
