Obefintliga jag.
Kategori: Allmänt
Hej mina ljuvliga läsare!
Jag måste börja med att beklaga min totala frånvaro under den gångna veckan. Jag skyller på stress, hets, en totalt kollapsad dator, mycket plugg, jobb och resor. Jag vet att anledningarna kanske inte alls håller var och en för sig eller tillsammans heller - men så är det iallafall. Det krävs en del för att jag ska stressa upp mig, men när jag väl lyckats fungerar ingenting. Jag slår bakut. Jag orkar inte sova, äta, träna eller bajsa. Det snurrar i min skalle av jobb, skola, jobb, skola, måsten och nöjen. En veckas heltidsjobb med 42 stycken 7-åringar, en krasslig ynklig pojkvän och en dator som anser att det, trots obefintlig back-up, tycker att det är läge att kasta in handduken och bara kasta ut allt arbete jag ägnat de 2 senaste åren åt i tomma luften blir för mycket. You name it; kolloarbete, c-uppsats, rubbet, allt. Gone.
.
Med obefintlig träning, brutna rutiner och ett himmelskt roligt 25-årskalas uteblir viktnedgången som ni vet. Det suger. Nu börjar det brinna i knutarna. I ärlighetens namn lyste inte enbart herr viktnedgång med sin frånvaro. Aset viktuppgång bestämde sig för att hälsa på mitt i allt och plussa på 300 gram på min kroppshydda. Sjukt taskigt, besvikande och deprimerande. Men det är inget som hinns bry(s?) om. Nej då. Med utebliven viktnedgång höjs fokuset. Idag har mat, träning, sömn och ändamål (som Oldsberg säger) gått enligt planer. Denna veckan gäller det. Alla veckans resterande 6 dagar ska bestå av rätt mat, träning, vatten och kaffe som enda drycker och lite mer träning. Det blir sweet.
.
Jag har så mycket roligt att berätta för er men det får bli imorgon. Så länge får ni nöja er med att veta att jag lever, inte har gett upp och istället suga åt er av alla mina underfyndiga undanflykter. Over and out.
