Umeå sover!
Kategori: Allmänt
Umeå sover. Men inte jag inte, jag är ganska vaken faktiskt. Jonatan har förvandlats in till någon arbetsnarkoman av light-variant och ville vara på jobbet innan 07.00 idag. Vet inte vad som gått fel där, men jag pallrade mig iallafall upp och försökte övertala mig själv att 4 timmar på universitetet innan seminariet börjar är nog egentligen precis vad jag behöver. Sagt och gjort. Här sitter jag. Och enbart jag. Att ta sig in i universitetsbyggnaden vid denna arla tid är lättare sagt än gjort. 9 av 10 dörrar var låsta. Att få tag på en kopp kaffe, väl inne i byggnaden, är ännu svårare. Där hjälper varken tur, logiskt tänkande eller sunt förnuft. Det är unmöglich. I allafall i en kvart till, så länge tänkte jag uppdatera er kära läsare - trots er frånvaro på senaste tid. Att kallt räkna med att folk bryr sig börjar kännas överdrivet. Så sjukt intressant är det ju inte att höra om mina gram hit och dit. Men jag fortsätter skriva ändå. Kalla det att elda för kråkorna om ni vill, men det ger mig fortfarande motivation och glädje - och så länge så är fallet tänker jag fortsätta - trots dalande läsarantal! Ni blir inte av med mig än!
.
Nu ska ni få höra vänner. Imorse rasslade det till på vågen. 1,1 kilo gone. Jag har totalt tappat 13,6 kilo vilket klingar rätt mycket i mina öron - om jag får säga det själv. Jag väger nu alltså 73 istället för mina 86,6 som jag började med. Denna veckas "tappning" är över 2% av min vikt vilket faktiskt är ganska ovanligt i min bantarstatistik och ger extra krydda. För första gången sen typ medeltiden är jag dessutom under 25 i BMI. Inte med mycket (tror det ligger på typ 24,96666...nånting) men ändå. Jag definieras inte längre, enligt dietister och annat hoola-bandoola-folk som fet eller ens överviktig. Jag är normal. Fullt normal är jag, om dock i överkant. Yeah bitches! Nu är vi på banan igen! Puss!!
Empty spaces...
